Jag och min älskade mamma var nyss ute på en härlig kvälls-promenad... Bara snackade och sånt där. ♥
Hon är nog inte så dum i alla fall, den där mamma. Ibland kan hon va ganska bra att ha trots allt...



När jag kom hem tog jag hand om min älsklings-katt Spock. Klippte bort stora tovor som bildats på hans bakdel för att man aldrig får borsta honom där utan att han blir sur. Borstade sedan igenom hela hans tjocka, fina typiska Norsk skogkatt-päls och brydde mig inte om när jag hörde ett liten protest i stil med "Mjaaau!"


Sedan klippte jag och pappa hans alldeles för långa klor för att dom inte ska växa in i hans trampdynor. Sporren gjorde det en gång och det var grymt hemskt... :( Fick åka till veterinären. Känner mig urusel så fort jag tänker på det, men vi gör aldrig någonsin om det misstaget igen.


Från och med NU ska jag borsta egenom hela hans päls varje dag, varken han vill eller inte. (De dagar då jag är hemma alltså.)